På Universums botten
vistas min tanke;
en kula av kvicksilver
speglande stjärnors mångfald,
vilande i det trankila spinnande
som låter tomrummet vibrera
i felisisk ro

Kaffets svarta fall
i strupens mörka brunn
färgar självuppfattningen
i blänkande ebenholz

Eros långa fingrar
genom väldoftens klara artikulation
låter Das wohltemperierte Klavier löpa
från tid till annan
över tonföljdernas bågnande svall

I Universum är alla platser här,
alla tider nu

Jag väljer en tjärn
i skogarna
upp mot Norbäck
där allt nynnar tyst