Brukar du som jag sitta vid fönstret i natten
Följa månen och stjärnornas bana 
Var gång lugnet och sömnen uteblir 
Då vet du hur smärtsamt vacker naturen kan vara
Nätter som denna då månens silverljus speglas
I träd klädda i sin vackraste frostdräkt i kylan
Där de står uppklädda som inför en bal

Och kanske det är just så det förhåller sig
Att om natten då vi dödliga borde sova
Så håller älvorna och änglarna bal i gläntor
Dansar med frostklädda granar där i silverljuset
Från månen och tusentals blyga stjärnor
Till tonerna från en vilsens ugglas klagosång

I ett försök att skänka lite trygghet åt alla
De trasiga själar levande som döda
Som sedan länge gett upp hoppet 
Om att en gång få bli fria och finna sin plats
Där lugnet och värmen omsluter dem
Med lyckans trygga omfamningar om natten