Jag lever i en sanning,
som blev skapad av en lögn.

Denna lek,
där vi springer till falska rosor.
Denna lek,
där det var lögnen jag svek.

Där vi springer till skuggan av svarta pigment,
där möter vi lögnen som har återvänt.

Där går jag en människa bland alla andra tusen,
går där livrädd med ekot mellan husen.

Bredvid mig finns denna skugga 
som nu släkt alla ljusen.
[Kan du hjälpa mig att tända?]

Mörkret viskar om en smärta,
som viker sig i magen.
Drömmer om ilska,
men drömmer samtidigt bort alla slagen.

Min vän,
Mörkret kommer vända,
jag lovar dig att livets ljus kommer tända.

Jag vet,
jag vet att jag inte kan 
skapa ett löfte som jag inte kan hålla.
(Hur kunde nu detta hända?)

Ps. Lögner leder dig ensam till en plats,
sen får den alla broarna brända.