En diktarbagare här bor i staden.
Hans verser smakar rena mjölkchokladen.
Han bakar bröden som är grova, grå,
men oftast kakor med socker på.

Han blandar grötrimmen med epigrammer
om lamm och lull-lull, rosa madamer.
Han bakar stora verk, han bakar små,
men alltför många med socker på.

Och i hans degar knådas fram idyller,
när versens rader han med sirap fyller
och utanpå han rullar marsipan
i läckra färger, som han är van.

Små söta dikter med för mycket socker
går att betrakta som en typ av ocker.
De bakas billigt fram i diktens dans
och ger utdelning med god avans.

Man bör ju inte diskutera smaken,
vilken är delad, som det sägs om baken.
Beställ du dikter, så skall du få
men ej för många med socker på!