huggtänderna däruppe
de glimmar aldrig
ner till mig
jag lever i det
sårbara

i landet med orangea
bananblommor lyser
ljuset genom
skjortan så den blir
skär

jag blundar och
hör ett fönster stängas
en dörr öppnas
ylandet
av en hund eller människa

osedda skummande
var mina första år
solen sken
snett in genom
burspråken

lyckan att prata med
människor blev åska
och Jesus hängde på
långa kedjor i
rum som var svart

känslorna stod rakt ut
och darrade på
piltavlan
jag bodde i min mage
där konjunktionerna brann

en nittonåring står
på bordet och
sjunger Feliciano
för vem som vill lyssna
pueblo mio qu´estas en la colina

den stora ungdomens
armar mot havet
innan allt var slut
en myrkroppsängslan
innan livet började

bläckfiskgator
och gula hattar
lukten av
sopkvastars
morgnar och regn

min cykel var blå och av märket Fram
och på Rolfs vind fanns en
väldig skattgömma
blåa travar av Fantomen
den vandrande vålnaden

man läste Åsa-Nisse
Lisa och Sluggo
och Läderlappen
och en och annan
Kronblom slank med

flickan i Brunnsparken
läser med knät full i snö
när snön
föll föll
också jag

hör du ett fönster öppnas?
en dörr stängas?
framtiderna slipar sina
knivar
knyter sina nät

varje bokstav erbjuder hägn
jag går dit
alla pennor går
raspet av det mjuka
motståndet underifrån

har man ord och jord
i ögon och
händer kan man
fortfarande
nå numret med tungan