Sommarkväll och Familjen var samlad för middag i vårt 70-tals kök. 

Jag hatade det där köksbordet med tre ben.

Mina systrar satt med min mor på andra sidan bordet, mellan två av köksbenen, på betryggande avstånd.

Jag satt närnast min Far.

Med hängande huvud stirrade jag ner på tallriken och höll andan.

Det var viktigt att inte göra något fel.

Jag la försiktigt ner en slev med makaroner på min tallrik.

Den blixttsnabba örfilen ven och träffade mig i nacken.

Jag flög framåt, sleven flög genom köket.

- Nu skärper du dig och äter! Var tyst!

På andra sidan bordet tittade de ut genom fönstret och forsatte att äta.

Under tystnad åt jag kalla makaroner och drack varm mjölk.

Än idag hatar jag sådana där köksbord med tre ben.