Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

JagKanLovaDigAttJagFöll

Jag förlorade mig själv någonstans på vägen,
men du hittade mig och gav mig det som blev till historia.

Det du gav mig kan inte beskrivas med tusen ord,
Så historian blev lång.
Inte för någon annan.
(Men för mig)

Din hand i min,
Det var så det skulle vara.
Det var det hela världen väntade på.
Du och jag.
Din hand i min.
Det betydde något för mig.
(Kanske för dig)

Jag gick någonstans på vägen,
med en törnros i min mun.
( Älskling, allt för dig )
Jag gick med tunga steg,
men svävade på moln.
( Älskling, allt på grund av dig )
Och du Älskling,
Jag kan lova dig att jag föll.
(Mer än vad jag någonsin gjort
när du lämnade mig)

Jag är beredd att kasta det förflutna,
som du med tårar i ögonen la i min hand.
(I min hand har det skapats en tsunami våg)

Ps. I mina ögon grät du,
men det var mina egna tårar jag såg.




Fri vers (Fri form) av Parkbenksfilosofi
Läst 188 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-01-11 14:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Så fint och alla frågor som man bara vill skriva till ett svar på..
2019-01-11
  > Nästa text
< Föregående

Parkbenksfilosofi
Parkbenksfilosofi