Se vad alla väntar i den smutsigaste dy!
Hattarna mest liknar vågigt tak,
somliga är blanka, ingen enda är dock ny
Änkan sitter tigande på flak
Är det då en fest
eller kanske gudars test
Flaket öppnas, kvinnan föses av
hör nog hopens sus
spridas mellan hus
bli ett med stadsmilisens djur i trav

Aldrig vill den rosta, statens fina apparat
skramla eller någonsin ta rast
Den som hamnar i dess mun blir dogmers middagsmat,
stiger av sin scen i faslig hast
vinkar oss adjö
vet hur lätt den har att dö
som skall undfly oron nedanför
att bli onåbar
spöke för envar
till minnet av en slogan vit som snö

Lika stolt som hånad blickar änkan ned mot oss
sliten från sin aldrig kära borg
Håret kapas av som om det var en gammal tross
kastas i en kraftig vidjekorg
Det är ingen fest
bara vardagsvåldets rest
Samtlig förd till änglarnas schavott
önskar det går fort
att det snart är gjort
beklagar inte ens sin grymma lott

Tigande, förtalad, vet hon väl vad väntar nu:
Domen mot en enskild utan makt!
Frihet, jämlikhet och broderskap slår mot en fru
hatad för det som hon aldrig sagt
Arma pöbelhop:
Tomhet ekar i ert rop!
Frihet finns där insikt äger allt
Jämlikhet blir dyr
när den någon hyr
och broderskap skall inte smaka salt.



11/1 2019