Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blockhusen

 

 

 

 

Utanför

blockhusen av betong

slingrade sig små rännilar av

stelnat blod över

drivor

av förtätad misströstan

det var då

jag mötte mig vid

sopnedkastet

den brinnande asfalten

där vi tigande iakttog varandras

öronbedövande stumhet

bara alltför länge

men

ett skrik är ett skrik

även när det blivit helt tyst

och inkrökt

 




Fri vers (Fri form) av Goraxy 89 Orion VIP
Läst 259 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2019-01-11 21:00

Författaren Goraxy 89 Orion gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  kerstin skriver VIP
en stilren och berörande dikt. 'små rännilar av stelnat blod' - en fras att dö en smula för
2019-01-15

  Concordia

Du skriver. Jag blir berörd. Växte upp i ett miljonprojekt. Du för mig till mammas gata.

Mitt igenkännande avseende den yttre världen

Du diktar "öronbedövande stumhet".

Jag funderar, är detta en antonym? Är stumheten tyst.? Är stumheten ljudlös? Ger stumheten inte ljud ifrån sig? Om jag reflekterar, i min inre galax, då skulle jag svara att stumheten inte tiger still.

Oj, vad min stumhet har hojtat, skrikit och levt om. Ibland har mina ljudlösa skrik uppmärksammats. Nån har hört.

Jag håller med dig om att "ett skrik är ett skrik även när det blivit helt tyst".

Således blir min konklusion att någon antonym inte föreligger.

Jag applåderar och bokmärker ditt poem.

Du skriver i bilder som även min inre kamera har plåtat.

Även jag har mött mig själv vid sopnedkastet.

Jag kommer att fortsätta läsa dina alster.

2019-01-12

    ej medlem längre
Väldigt bra avslut i ett dystopiskt inre landskap. Som en modern tolkning av Munchs "Skriet".
2019-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Goraxy 89 Orion
Goraxy 89 Orion VIP