Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

MANNEN I KÄLLAREN

 

I en anonym källarvåning, gömd mellan rader av lutande hus, där smutsiga fönster likt demenssjuka ögon ser ut på andra rader av lutande hus, där smutsiga fönster likt demenssjuka ögon upprepar grannhusens meningslöshet, bor en liten oansenlig man. Han samlar meningslösa ting till ett meningslöst konstverk, som ska representera någonting han inte själv förstår, en skulptur av halvruttna brädor, oläsligt tidningspapper och urblekta kläder från bakgator och rännstenar, vilka satts samman med rostig ståltråd. En sen eftermiddag på det nästan tomma torget mellan rader av lutande hus, där smutsiga fönster likt demenssjuka ögon ser ut på andra rader av lutande hus, står den där, inramad av dunklet som ständigt tycka råda, formlös och meningslös, älskad av ingen, hatad av ingen, nej, varken det ena eller det andra, ty ingen ser den, då den försvunnit i den meningslöshet som präglar stadsdelen med de lutande husen, där alla som bor undrar varför de ens existerar.

Ett grått regn börjar falla. Och i denna meningslösa avslutning av ännu en tom dag som gått från grått morgondis till regnig eftermiddag, stängs dörren till en alldeles särskilt liten källarvåning, någonstans långt in bland raderna av lutande hus, där smutsiga fönster likt demenssjuka ögon ser ut på andra rader av lutande hus, och den lilla mannen sätter sig i sin gråa, slitna läderfåtölj för att ännu en kväll titta på den slocknade tv-rutan, i vars intighet blott hans eget rum ses reflekteras, och i dunklet börjar han ånyo ljudlöst att gråta, med tårar som ingen någonsin ska torka.

 

 

 

 

 




Prosa (Novell) av Wordmagician VIP
Läst 29 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-01-12 00:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Wordmagician
Wordmagician VIP