Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rost.

Den svartklädda församlingen står tysta.
Trollbundna lyssnar på profetens ord.
Ord och verser fyllda av gift, girighet, lögner och is.
Hans karisma har fångat dom alla.
Dom äter upp varje ord.

Likmaskar festar på vad som en gång var en medlem av församlingen.
Hennes svek var oförlåtligt.

Det ekar.
Det som nu har blivit en kyrka var en gång en stålfabrik.
Bortglömd.

Du känner ett lugn medans du leds ned den långa gången till altaret.
Församligen har nu börjat sjunga memorerade psalmer på ett språk dom inte behärskar.

Profeten står där med välkomnande armar.
Du är snart framme hos honom.
Du känner dig trygg.
Det känns på något sätt som om du är på väg in i mammas trygga och rogivande famn.
Mamma...

Församlingens sång blir starkare och starkare.
Alla tittar passivt på medans du närmar dig ditt slutet på din vandring.
Altaret.

Du är inte rädd.
Raka motsatsen.
Du är glad.
Profeten har valt just dig.

Dom sista stegen innan du når altare märker du hur skönt tyget av siden känns mot din nakna hud.

Nu ligger du här på rygg.
Fylld av ro.

Du tittar upp.
Det sista du ser.
Taket.
Fullt av rost.




Fri vers av Mitt namn är asperger VIP
Läst 17 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-01-12 11:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mitt namn är asperger
Mitt namn är asperger VIP