Den lena värmen spred sig i hans bröst

Han hade som vanligt tagit till flaskan sin tröst

Han svor och spottade, han drack och bad

Han önskade att han bara kunde göra henne glad

Tillsammans hade dem vandrat på stigen

Nu drack han för att döva smärtan igen

Ingen frälsning fanns att få

Han önskade att han utför stupet kunde gå

Men han var allt för feg

Han minns så väl den kvällen hon neg

Nu sitter han med flaskan i hand

Och drömmer om att få kyssa hennes hand