Jag har alltid sett världen
med andra ögon än andra människor.

För det mesta,
ser jag de minsta nyanser.

Jag kan se en bils strålkastare
vända i kurvan i dimman och se det vackra
när den glider i väg mot okända mål.

Och fantastiskt fantisera om färden och målet.

Och skriva en dikt om strålkastarna i dimman.

Jag ser på en hundradels sekund,
när någon vänder bort blicken.

Och jag ser direkt,
vilka som har förutfattade meningar om mig.

Få vågar ju tyvärr titta mig rakt in i mina ögon.

Skulle de våga.

Så finns det oerhört vackra bottnar.

I mina ögon.