Tyst under skammen bor de.


De blodröda så fina.


Med läppar så förljugna.


Där tunga kyssar är döda.


Den fina skammen.


När vackra så fina kramar.


Stryper dig.


Kan du bo där?


Som du.


Som kan leva så utomjordiskt.


Men tysta strupar.


Kväver dem så.


De som inte kunde tala.