vi är till i det diffusa, först när väckarklockan ringer
saktar vi farten
lägger ut korten på bordet med rätsidan upp
så vi kan tolka skärvorna
vi måste gå igenom något svårt
för att uppskatta livet, meningen med allt
vem är vi då vi gillar Antikrundan
Knut Knutssons engagemang på gränsen
dyrkan historiens vingslag, materiens skönhet
så brinnande i själen

livsglädjen delas av två samstämmiga toner
det är fattigdom inte glädjas åt stunden
faktotum
när vi älskar med hjärtat det vi gör
tvång blir till aska
den som brinner färdas i 150
tvärstopp näst intill omöjligt
även efter akuten
den vandrande vålnaden i korridoren
bland de tysta fossilerna
fast sköra vi under ytan
oskyddade i vår tekniska värld även Pentagon
då samtalet kom "bakterier i provet"
misstänksamhet brottades med förnuft
6.05 nästa dag avgick tåget
resan påbörjades mot det nya livet