befriande dunk

som

en presynkoptisk period

om hösten

ligger jag lågt nu

med mina

psykedeliska gravitationsvågor

ett sanskritmantra

surya gayatri

med

massor delayat hallreverb

tröstäter

i varje föremåls djupaste kärna finns ett tomrum jag

hon hette maya

förrän hon blir osynlig

sitter hon på den tomma köksstolen

framför mitt provisoriskt hoptejpade fönster

med ryggen vänd mot mig

hon har inget sagt

sedan våren

men King qong

bara trummar otåligt med klorna

tvätta tänderna nu

omedelbart

säger

jag

borsta dem ordentligt också

under tandemaljen

tyst nu tyst

tyst

-

tyst med dig tyst

tyst

tyst

tystnad om jag

får be

nu

tyst