När jag var växte upp brukade jag säga att jag var från Italien.
Att jag hade levt där, de vuxna ruskade på sina huvuden.

Pappa sa alltid, du har så livlig fantasi.
Kanske hade jag det, jag vet inte.

Det blev så att jag reste till Italien som vuxen.
En konstig känsla fick jag i kropp och själ.

Kände mig hemma där,
älskade dessa glada människorna som lever där.

Njöt varje ögonblick,
de är väldigt måna om sina bambinos.
Även sina äldre tar de hand om.

Kanske har jag levt där en gång , vad vet jag?