vindarnas sus når mig

känner kylan biter i kinderna

ser vidderna när jag hör havets brus

skonas helt med en hårsmån 

upplever befrielsens nu

vid min sida har turen följt mig... ?

nej det var min självbevarelsedrift 

länge har jag kämpat med självbilden

i detta nu kan jag se helt klart på den

att den är i alla delar förvanskad utav

den spegling demonen hållit upp...

speglingen som fått mig att gå sönder

det var dennes egen spegelbild jag sett

nu förstår jag den sanna bilden av mig

jag har gått vid min sida som en skugga

nu när demoniseringens bild krackelerat

inser jag mig varit mig själv utan att förstå

den reflekterade bilden som jag då såg

den var allt igenom svår att titta på...

då kunde jag inte förstå varför det var så

nu när jag förstår kommer sorgen över det

någon ville förhindra mig från att vara jag

att någon var så grym och lurade mig att tro

att det var min bild av mig det var fel på...

jag skall inte låta någon låna mig sin spegel

inte låta någon lura mig där om än i nöden

kvar finns erfarenheten och insikten att se

går vid din sida ger dig den sanna bilden av dig

du som gjort detta är inte för mer än mig

vi är befriade från förtrollningen för alltid

kommer aldrig låta dig tro du kan luras igen

kommer att stötta dig att aldrig göra om det

därför ska jag gå vid din sida, påminna dig

vad det innebär att vara en sann vän igen...

det skall jag förlåta mig själv för

det vill säga för misstaget 

att låta någon lura mig...

att tro jag var den...

någon att blunda för...