En ljum vind genom bårhuset
genom den blinda parkens portar
en handfull klorofyllgrönt, självlysande bläck
det är bålgetingsommar,
trädens kronor, vidunderliga i hettan
och så en mjuk bris, en virvlande aska
bokstäverna strös i minneslunden,
de avlagda namnen
orden som inte betyder,
inte mer än en bild, en skog, känslan av en tunn vind
mot dina revade kinder
och myrornas språk längs grusgången
måsarnas veck under himlen
lukten av sand som bakas i solen
en morgon vävd av sädesax och vasstrån
och var och en sin egen sällsamma tystnad
då vi lägger oss sida vid sida i korgen
nu tecknar jag dina sista ord
utan att röra din hud