Människor föddes,
levde och dog.

De begick alla ett kort
eller långdraget självmord.

De som överlevde längst,
var för fega,
att göra dödskampen kortare,

kanske för att de trodde det
skulle bli värre på andra sidan.

Alla var dödsdömda,
där brottet var arvsynden.

Åtskilliga av dom blev tokiga,
andra mindre knäppa.

Livet är för många en fysisk
och psykisk våldtäkt.

De flesta gav med tiden upp,
och lät livet ske i väntan på
befrielsen.

Det finns mycket att gråta åt,
men lika mycket att skratta åt.



*