Vi dricker glaciärvatten ur dockornas koppar
de säger att det är tårar
de säger att det är
kindernas saltränder, linjerna ner längs ögonen
främlingars varsamma närmanden, blindtankarna
barnen som leker i återvändsgränderna
mamma, pappa, isbjörnsunge
de säger att dockorna tänker
som solstormar och undergångar tänker
jag öppnar mina ögon in i deras
någon kallar dem tårar
jag kallar dem
radionätens knastranden, de sista ledningarna
klipps som navelsträngar, den obärbara tyngden
när vi brer ut våra kroppar,
snöänglar uppnålade bakom glas
armarna sträckta, rena nålar
den yttre ordningen matchar den inre
de häller i oss
känslan av att falla just innan uppvaknandet;
bredvid oss simmar isbjörnarna
med ryggkotorna synliga