Här i nattens tysta timmar
väntas vindar ifrån Öst,
under vinternattens stjärnor
tycks jag höra dig till tröst.

Som du viskar till mig rofyllt...
med en varm besjälad röst.
Kom nu hem min vän att stanna
Evig tiden känns till höst...

Vissa stunder kan jag känna
genom djupa andetag
längtan i mitt bröst vill bränna
tiden fram till morgondag.

Men när längtan är som störst
söker jag i drömmen tröst
i en varm besjälad mjuk och
vackert vänlig kvinnoröst.
I drömmen om dig, Anna