Från en liten del av min kropp

ropar jag till de andra delarna

att under denna väldigt tyngd

orkar jag inte längre bära

Från den lilla nötliknande delen i hjärnan

går ett budskap till skelettet och huden

att lägga sig i beredskap 

för stora stormar och höga vågor

Ännu lyser friden i fönsterglaset

Ännu vaggar gardiner i den stilla brisen

Ännu hörs de svaga viskningarna i mörkret

Ännu andas kroppen i stilla behag 

Från en liten del i kroppen hörs ett rop

som aldrig märks bland stora prestationer

som aldrig firas på högtidsdagarna

eller blottas i den stora skammen

Den osynliga cellen som behöver syre

Den tunna hinnan mellan brosk och vävnad

Den mikroskopiska halten mineraler

som håller igång det stora blodomloppet