Liten,energisk å explosiv HKP

En sensommardag närmar sig sitt slut i Augusti månad.

Fortfarande svävar fina dofter kring som är kvar i luften. Oavsett att hösten är påväg, inomkort frame med sin grova pensel, en färgbytta med färger som stuckits i brand, brunbrända orangerött mellan grönskan i lövverket som spretar ut åt alla håll.

Just här vankas det skolstart, myller av människor som rör sig. Byggnaden står stilla, lite grus flyger fram mot framtiden under sulorna. Många bekanta men här å där tittar ett å annat nytt ansikte fram i myllret.

Genom huvudentrén, ett lämmeltåg går, pratbubblor små som stora går in i varandra med något slags harmoni. Om man ser allt som ett enda stort skumbad där löddret binder samman allt..Skratt och sång, babbel, fyller rummet hallen, glädjen är levande och frigjord.

Ett kärt återseende, solbrända, blekfisar,alla typer av kulörer å former. Med leende eller gap. Svårt i tumultet att urskilja något avvikande… å airconditionen går på högvarv !

Det är min tredje termin här. Det blir lite väl mycket, oftast är det kaos på insidan när folk är på, i extas, i sådana lägen brukar maskerna träda in, låtsas att ingen känner igen en, man vill bara smälta in miljön,arkitekturen, struktur, försvinna bort.

Militär mannen han som man umgås med lite på fritiden är där i sin rock, med ett brett leende och skägget är väl ansat, hejar, å flyger på en. Här vi utbyter tankar om sommarens korta äventyr, min blick är rörlig försöker samla sig, ja etsar sig fast vid.

Något charmerande dra till sig min uppmärksamhet, åtrån och fula tankar. Denna vackra skapelse ser allmänt frågande ut, en aning osäker kanske där hon står vid ingången mot Aulan. Betraktelsen är en liten jänta med blond hår, vacker är hon, med stora vakande ögon.

Våra blickar möts hastigt. Någon hälsa på mig och du försvinner i mängden. Uppslukad i ett nafs är hon, men hon finns där i myllret. Något som har med all säkerhet triggats, för mig betyder denna sökande blick något som inte kan förklaras  med ord.

Man undrar om luftkonditioneringen fungerar. Det är kvavt, tankar där i tomrummet på insidan, något att fylla hyllorna med. Det råder stiltje i mig tills någon knuffar till mig, för att åter höra sig för hur sommaren har behandlat en.

Typ att känna av gemenskapen. Röstomfånget här i denna pratbubblansvärld, fyller den en förväntan, en framtid kanske?

IMP en reflektion i mitt inre som jag vet du kan relatera till.

Älskar dig min finaste!