jag vill inte prata om vi inte valt att se

salarnas elektriska sjudande hjärnor

världens elakaste regler med störningar

varje gång blicken möts på nåt sätt

sig själv i huvudet blir en annan

och någon gång tappar vi kontakten

omringade av bilder från vårt förflutna

krossade glaset och tomhet i sin hand

tankar är tankar och det lever vi för

men den ständigt hungriga leendens

besatthetens

ingen
leder
någon

del 2

jag var inte riktigt säker på något
jag vet aldrig helt om vi syns någonstans