som han kysste mig
svetslågan som skulle foga samman alla bitar och göra mig hel
som han kysste mig
med kluven tunga brände han mig inifrån

som han såg på mig
med blå ögon som försäkrade mig om min skönhet
som han såg på mig
men en man som böjer ner blicken när mina ögon möter hans
är en man som inte står för sitt ord

som han smekte mig
min kropp var hans kanvas som med handen över varje bristning och valk förvandlades till en vacker tavla
som han smekte mig
men tavlan blev blev ännu ett bortglömt alster i hans portfolio

som han talade till mig
"jag tar hand om dig, du är hemma nu"
som att han visste
att när ett hjärta är hungrigt, äter det lögner