Jag bor i en dockby som kallas Kyrkbacken, trots att det inte är någon backe alls. Gulliga små tvåvåningshus och radhus i pastellfärger. Gårdarna är mycket söta och välskötta.
Här borde det bo älvor, hippies och dockor, men här bor bara män som heter Ove. Även kvinnorna är män som heter Ove.
Sen finns barnfamiljerna. Här gäller det att inte sticka ut. Till den vardagliga uniformen hör foppatofflorna.

Jag är en snart medelålders kvinna som lever ensam med min hund som är väluppfostrad och inte skäller. Min son i mittersta tonåren kommer varannan helg. Hans vänner bor i Stockholm så vi gör pizza och kollar på film. Jag har inga nära vänner och få kompisar. Inget ”spring i trappen” på grund av mej alltså. Jag använder lurar när jag lyssnar på musik, pusslar i tysthet, ser på Netflix, lyssnar på ljudböcker, målar eller skriver ”poesi”. Jag plockar alltid upp efter min hund och stjäl ingens tvättid. Jag hälsar alltid på grannarna med ett leende, hur mycket jag än behöver kämpa för att få mungiporna åt rätt håll. Min balkong är inte full av blommor på sommaren, men jag håller den hyfsat städad och har ingen parabol. Jag skulle gärna ha mej till granne. Jag stör ingen.

Men

Jag har ingen man. Detta är inte ens självvalt. Jag önskar mej en man, men har ingen. Dejtar ibland i hopp om att finna honom. Lever inte i totalt celibat vilket gjort att det kommit och gått några olika män genom de 3 åren jag bott här. Inte många, men inte samma. Detta har grannarna uppmärksammat och kommenterat. Skulle jag råka knulla under dagen då det kan vara barn ute så stänger jag fönstret.

Jag har ”fest” en gång om året då jag älskar halloween. Om man kan kalla det fest. Oftast är vi 3 personer. Som flest var vi en gång 7. Kanske väsnas vi då lite. Fram till dess vi går ut. Kring 23. Vi klär ut oss och beblandar oss med de infödda på värdshuset. På Kyrkbacken klär vuxna inte ut sej. När vi kommer hem skrattar vi kanske lite för mycket och för högt. En gång om året.

Resten av året är jag i sammanhang där det är okej att vara berusad ca 3 ggr i snitt. Då tar jag mej inte hem förrän dagen efter. I gårdagens smink, med trasiga nätstrumpor och de, dagen efter, för höga klackarna i handen. Hälsar ändå glatt.

Och så det värsta... ibland är jag inte nere i tvättstugan när min tvättid börjar utan kommer först 1 eller, gud förbjude, 2 timmar senare. På MIN tvättid. Samt det händer att jag glömmer koppla min 3 kg stora toypudel som inte går mer än 3 meter från mej.

Dessa saker gör att mina grannar hatar mej
De har utsett mej till samhällets fiende nummer 1.

Vilka härliga liv alla dessa Ove måste ha om jag är deras största problem!

Grattis