flingor av blötsnö fyller synfältet
det finns inga psalmer för nätter som dessa
cykeln vet vad den ska göra och hem kommer jag alltid
jag har tagit in så mycket av er, nu vill jag trampa mig ut
rösterna utan ursäkter och frågor, berättelserna vars åhörare
saknar person, sådan gör ni mig
det fryser på och slasket byts mot halka
luften sjunger i lungorna sin aria
jag är tålmodig och mera rymd än ni får veta
narcissus är en vän jag slutat umgås med och solen är nere sedan länge
motvinden blåser från havet och snön har slutat falla
livet är mer än ord men här är mina
jag kan berätta vad jag böjer mig för och vad jag nöjer mig med
min lott min odling min frukt min gäst
vet du att jag är ett jag som du
vet du att livet inatt blev en cykelfärd på is
ett sken från höghusen
en vind från kusten och bortom den
och att jag är bevarad inatt
bevarad och hemkommen, alltid