Så mycket jag vill säga,
det var längesen vi pratade.


Mest av allt vill jag kanske säga förlåt.


För allt jag sa,
dock än mer för allt jag gjorde.
Jag ville aldrig såra. Och minst av alla just dig.


Din närhet,
din kärlek,
din flyktighet.
Du slängde mig ur balans
när du höll mig
på avstånd.


Du sårade mig med.


Jag vet
du var tydlig från början,
du ville vara Fri.

Och jag försökte klara av det,
att vara delvis din,
och att du var

Delvis
Alla
Andras


Jag misslyckades.


Att hålla dig i mina händer var
Magi,
att se dig i någon annans bröt mig itu.
Och jag önskar att jag hade varit stark nog,
att vänta.
Att våga hoppas.

Det gjorde för ont.
Så jag gav upp.

Jag sprang och jag vågade inte
för
allt
i
mitt
liv
titta tillbaka.


Och jag är ledsen för att det sårade dig.


Men jag hoppas
från djupet av mitt hjärta
att du mår bra.

Att du är lycklig.


Och jag är glad att du hittat kärlek.
Du förtjänar verkligen det.




Alltid älskad.
Aldrig glömd.


Aldrig gatans sista val.