På bleka tak
vacklar vinterregnet
över timmarna,
ljusets dissonanser
pläterar diffraktioner...
Det är bortom som är här...
närvarande,levande,förbi
springer tiden över
sig själv...
efter,in och ut ur skuggor,
befriar fångenskapen i mig
summerar de dåtida kyssarna
till frågor
om sjögräs och själar,
ting och tillit...
bakom ömtåliga ögon
de vandrande sångerna
bländande närvaro
varje sandkorn
kroppen av en torkad stjärna
vind blåser
talar aldrig exakt
tänk om vi kunde leva
i tusen år,
slipas lugnt av natten...