att låta sig styras
att inte ha kontroll
att känna hur man dras
i smutsen och sparkas som en boll

när man känner jaget
söndertrampat bli
måste man släppa taget
lämna de sällskap man aldrig levat i

först hatar man det man gör
sen börjar man hata sig själv därtill
och undra ”ska jag ha det såhär tills jag dör?
är det faktiskt ingen skillnad vad jag vill?”

när man inte längre kan andas
när syret tar slut
då, ohjälpligen randas
den dag då man bara måste gå ut

livet måste nån gång sättas under lupp
och att bränna en bro nån gång känns skönt
en dag måste man kanske ge upp
och ge sig ut och leta efter den egna platsen där gräset är grönt