Måndag, och början på en ny vecka
man önskade det var med glädje man såg framåt
men istället sjunger vemodets sorgens och
ilskans toner ut på mina skrivna blad
den pågående samhällsutvecklingen
gör minsann inte många människor glad
maktgalna politiker försvårar livets tid
nu blir det ännu värre, när de nygamla tar vid
deras agenda ska belysas på scen, till varje pris
önskar jag kunda smiska, deras rumpor med ris
tvätta deras munnar med såpa, skrubba bort lögnens ord
de är så bra på att sprida dynga, på vår svenska jord
de har har mobbat och mobbar, stänger ute folks röst
har gjort allt för att stoppa dem, sen valet i höst
demokratin bespottas, den ska helst suddas ut
vansinnet bara fortsätter, verkar aldrig ta slut
den lilla maktgalna mannen, älskar diktatur
det har han väl bevisat, i både ur och skur
han struntar helt i landet, låter ondskan löpa fritt
öppnat sitt hjärta för kraften, bryr sig bara om sitt
egoismens fula blomma, bor i hans kalla själ
han har bevisat att han inte vill, alla människor väl
jag ger mig aldrig att skriva, om "kriget" i mitt land
inte förrän det slutar, och politiker tar varann i hand
jag ger aldrig upp kampen, för rättvisa frid och fred
kanske blir jag känd som kvinnan
som alltid FÖR Sverige stred!







mare