Stolt och tyst väntar ruinen
invid de glömdas landsväg
Djupt under sitt snötäcke
vilar det förflutnas fröer
Ömt gömda av jorden
Genom fönstrens saknade glas
skymtar nutiden
med sitt sällsamma sorl
Murens sprickor
sträcker sig mot himlataket
Sökande den varma solkyss
som ger liv
åt det som slumrar