Festen är död. Huset är förstört.
Ändå kvar står jag i en sås utav fimpar och utspillda drinkar och ser ut över allt som blir kvar.

Ett tomt och mörkt hus som bara timmar tidigare varit mer levende än aldrig förr.

Det är ännu en påminnelse om hur allting bara är temporärt.
Även den gladaste sångfågeln ska en dag sluta sjunga, en dag ska även kärleken hos det käraste paret rinna ut.
Precis som en död fest kommer det lämna en skrämmande tystnad eller en väldig röra, fast har man riktigt otur inträffar de båda.

Precis som en död fest.