***

under tiden det pågick

undgick det dem alla

det var en undergång

***

medan undergången pågick 

undanhölls dem det undgick

att allt som pågått undgått

***

pågående undergång undanhölls

pågående utredningar som pågick

undgicks av undergångens utgång

***

ingen undgick undergången

alla gick på manipulationen

sedan dess har inget hänt...

***

allt rann till sist ut i sanden

den drabbade blev till stoft

sörjande anhöriga söker svar

***

bevisen undanhålls dem nu

det uppenbara för alla oss

att inget begreps av utredarna

***

vart är Sveriges unga på väg

vart ska föräldrarna vända sig

ingen ansvarig nås av insikten 

***

att undanhålla vetskap om...

den undergång som stundar

skapar underlag för undergång

***

min egen erfarenhet är att de inte lärt sig någonting utav mina larmrapporter. min son idag 29år fick ett skadestånd från landstinget pga bristande barn och ungdoms psykiatrisk vård. efter vart möte med psykologen ville min son ta sitt liv. det som skett andra efter att de lovade att ingen skulle behöva gå igenom samma sak som min son är beviset för att staten skiter i ungas bästa. Det är ingen som vill se.

De irrar vilse och går vilse. Reglerna är för diffusa säger de som vet ang tvångsvården. Ibland debuterar psykisk ohälsa först i kontakt med vården. Medicinutskrivning ifrågasätts allt för sällan. Sedan nås undergången lätt. Då är det behändigt att skylla ifrån sig på systemet. Men om de nu redan visste för över sjutton år sedan. Då jag och andra alarmerade om riskerna. Och vi ser resultatet av undergångsstrategin de fört. Är det då inte på sin plats att ställa samhället till svars och kräva att staten kompenserar ALLA oskyldiga barn och föräldrar och deras anhöriga för detta ohyggliga lidande en godtycklig politik lett till.

Alla andra oskyldigt drabbade, dvs dem som ovetandes mött en psykiskt sjuk missbrukare, som är instabil och där våld, hot eller någon mist livet pga denna brist ska också få upprättelse.

Det jag vill säga är att det inte är fel på systemet utan på de människor i systemet som där och då inte grep in och rättade till det så det inte skulle kunna bli så här! Det är dem som företräder systemet och inte rättar till det som bär skulden... Vilket betyder att underlåtenheten och brist på förståelse om vart man ska vända sig med kritiken och lämna in sina bristanalyser är det största felet. Att inte ens ta reda på hur en verksamhet som ska rädda liv på människor och visar sig inte leva upp till det ska hanteras, utredas och förändras till det bättre. De rycker endast på axlarna och säger att det inte hjälper med fem eller sex anmälningar för det händer ändå inget.

Resignation är ett fruktansvärt beteende som i detta fall leder oavkortat till misär och katastrof. Varför vara tolerant emot tanken på att det är fel på systemet? Varför inte göra allt i sin makt för att förhindra dödsfall? Hur kan det ens finnas i detta land  så stor brist på solidaritet? Läs varje kommuns värdegrund, plan och mål för sina medborgare så kommer ni börja ifrågasätta allt i denna stund om hur unga ska förväntas få hjälp då de behöver det!

 Det kostar alla i samhället enorma summor varje år. Den enskilde tvingas sjukskrivas, avstå arbetstid och med detta jobba gratis för sin anhörige som vägras hjälp. Då blir både den unge och dennes föräldrar till sist hemlösa. Sedan skyller man också detta på den unge och dennes förälder. Om syskon finns lider de genom att det påverkar deras mående. Detta ger sämre resultat i skola . Som i sin tur ger dem sämre konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Och detta gör att de blir beroende av andra insatser av olika slag. Allt detta kostar staten enorma pengar, om de skulle ta den kostnaden vill säga.

Därför vill jag kalla detta ansvarssmitning och kostnadaförflyttning. Den enskilde får betala med sitt liv som insats. Vissa gånger leder kedjan av händelser till att en hel släkt och dess nätverk påverkas ekonomiskt. Det leder även till att vissa kommuner blir mycket otryggare och medborgarna kan riskera sitt liv.

Samhället ska inte endast skydda den psykiskt sjuke missbrukaren från sig själv, statens ansvar är även att skydda medborgare omkring den sjuke. Gäng bildas kring den med missbruk, och den tvingas till illegala metoder för att få tag på preparat. Men först var det vården som gjorde individen beroende av bensodiazepiner och opiater. Då det skrivs ut mediciner utan reflektion kring konsekvenserna.

Detta leder till att de problemen också skylls på den enskilde. För ingen vill ta sitt ansvar för någontin då ALLA i systemet skyller ifrån sig på det. Därför leder  utredningarna alltid till samma resultat dvs att ingen ställs ansvarig. För systemet anser ju att systemets regelverk är luddigt. Fast för den som kommer i kontakt med systemet är det som att välja att gå sin egen död till mötes.

Tänk er alla anhöriga som kämpar emot systemet. Där deras nära och kära är i dess klor. Vilket egentligen betyder att ingen bryr sig om att göra någonting åt de fel som finns så att det aldrig kan ske ett dödsfall inom det igen. Och på grund av brister i detta system hamnar på gatan och med det riskerar livet. För hur kan någon tro att en mycket utsatt individ ska klara det mitt i vintern. Eller där gäng skapat sina egna lagar och utsätter den som stötts ut för olika påtryckningar. 

Lös nu detta en gång för alla och låt ingen ung mista livet på grund av systemfel! Skriv in era förslag till SKL Sveriges kommuner och landsting och kontakta diskriminerings ombudsmannen. Om du känner någon, själv drabbats eller sett inom systemet brister så ska du skriva. Skriva är bra för då dokumenteras de brister som medborgarna drabbats av. Sedan kan de inte komma och skylla på systemfel något mer!

Mina tankar är hos alla drabbade i detta land. Själv har jag sett mer än man ska behöva se av detta i släkten, bland vänner och grannar. Det måste få ett stopp!

Våra unga människor omkring oss är värda ett bättre öde!  

Hjälp staten att få stopp på denna ohyggliga utveckling!

Ge din syn på saken idag!