ord i sommarbrisens efterföljd

nafsar lätt i örsnibben

rufsar viskande med hårets vågspel

smekta av kindnära nonsensrim

hamnar vi varmt intill varann

vid vaggvisors sus

och aftonbönens vädjan

väcks den andedräkt

där himlens dimdraperi

blir till gardin och bonad

i vår egen vrå