Det här är ett spökeri som fortfarande omtalas och som då och då blossar upp i folks medvetande. Särskilt på höstarna, ungefär i september, när kvällarna börjar bli mörka, börjar man se det mystiska spökljuset.

En del säger att det är ett svagt diffust sken, som ibland syns och ibland försvinner, ibland är det nära och ibland långt borta. Någon har sagt att det ser ut som bilstrålkastare som reflekteras i dimman; men det här spökskenet fanns redan på 1800-talet.

Ytterligare andra säger att ser ut som en skarp riktad ljusstråle, nästan som skenet från en mopedlykta. Åter andra säger att det påminner om strålkastare, likt de från krigsfilmer, som lyser nerifrån och upp bland molnen.

I Knutstorp, ett torp som ligger precis i kanten av myren, bodde en gång en man som hette Knut Stare. En kväll var han ensam hemma med sin femårige son, för hans hustru hade gått till en grannfru för att hjälpa henne sätta upp en vev.

Då fick de oväntat besök, Knut Stare och sonen. Det var några av kungens soldater som hade förirrat sig bort från sitt kompani och hamnat på myren. Soldaterna såg att det lyste i fönstren i Knutstorp De gick in och krävde mat och brännvin. Dessutom fordrade de att Stare skulle vara med och skåla.

Snart uppstod tumult av allt drickande; den lille pojken blev rädd och smet ut. Stare blev så full att han somnade. När han vaknade upptäckte han att soldaterna och pojken var borta

Vad som hände med femåringen är det antagligen ingen som vet; man tror att han föll i en öppen vattenspegel någonstans på myren och drunknade. Sen den dagen går den olycklige fadern och söker efter sin son.