''The monsters was never under my bed. Because the monsters were inside my head. I fear no monsters, for no monsters I see. Because all this time the monster has been me.'' - Nikita Gill ''

''Jag var ensam. Där har vi det, jag var ensam I min värld. I mitt liv. Det var så lätt att lura alla andra, jag insåg att så länge jag låtsades, spelade teater som jag gillade så mycket, då trodde alla på mig. Att jag kom hem hel och modig. Det var det alla sa, att jag var så stark. Men jag kunde aldrig lura mig själv, om jag försökte så slutade det alltid med att jag satt där, mitt I alla lögner och tappade bort mig själv. Och när jag väl tog av mig masken så förstod jag. Inget var okej, jag var inte okej, och jag var den enda jag inte kunde ljuga för, jag fick säga till mig själv hur det faktiskt låg till. Jag skällde ut mig själv när jag ljög. Dom rösterna I mitt huvud som sa hur dålig jag var, det var jag. Alltid jag, ingen annan.''