Det doftar snabbt av svavel
När jag tänder min cigarr

Dess ljus tar min koj
Ur ett oväntat mörker

Genom gardinernas hölje
Syns månen flykta

Genom tunnlar av sammet
Har mitt blod plötsligt bråttom

Jag klättrar till däcket
På Obeliskernas Fader

Tobaken sprakar
Från floden av fasa

Vågor som kullar
Slår mot gyllene bog

Regn utav stål
Svarvar flisor av midnatt

Ifrån botten av själen
Suckar havets gravar

Med smedernas rytm
Trummar stormvindar våldsamt

En helvetisk kakafoni
Som dränker en mistlur

Likt den flyktiga månen
Som molnen nu döljer

Flämtar en lykta i horisonten
Som tynar bort i ett svall

Mina ögon lyser upp
När jag tar mig ett bloss

Med ett utmanande flin
Blickar jag rakt in i mörkret

Greppet hårt tag om rodret
Står jag stolt och bastant

Detta skepp är mig troget
Jag har byggt det för hand

Obeliskernas Fader
Tar mig alltid i hamn