Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Pausdikt


De föraktade

 

Sitter och kurar,
osynliga med
solkiga kläder

Utstötta

Gamla meriter räknas inte om
du gått ner dig
Ingen ser era tårar över
brustna relationer

Ni är de stigmatiserade som
slåss för att ta hissen
till ytan

Om någon talar vänligt, ja
vänligt till er tänds ett litet
hopp som strax drunknar i
självförebråelser

Ni ser ljusen från de välanpassades
hus och tänker på de dagar, de nätter
när ni hade närkontakt med era älskade

Stigen ni valde fjärmade er från
kärleken och de dagar ni lekte med er dotters hår

Ni väntar på ett mirakel som ska
hela er

och lyfta upp er från skuggtillvaron

till återförening och förlåtelse




Fri vers (Fri form) av Viksten VIP
Läst 105 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2019-01-25 18:49



Bookmark and Share


  Mfredrik VIP
Så sann,så bra, så brutal e verkligheten, grenen knäcks lättare än många tror
2019-02-03

  Siggesdotter VIP
Starka ord som berör... för den som inte varit där men som besitter medkänsla och har inlevelseförmåga.

"Ni väntar på ett mirakel som ska
hela er
och lyfta upp er från skuggtillvaron
till återförening och förlåtelse"

Ja det tror jag...men är det meningslöst... eller finns det ett HOPP? För vissa har det NYA livet börjat med detta mirakel. Jag tänker på ex Sebastian Stakset :-))
2019-01-27

  Jean Darc
Kungen är åter!
Tacksam o gråter
2019-01-26

    Mim VIP
Som kriget mellan ont och gott är denna dikt skriven uppfattar jag det som, vilken sida som vinner är inte så viktigt, men att du omnämner hoppet i texten gör ju att man känner hopp, trots allt annat i denna text ter sig dystert. Men du använder känsla när du skriver, som berör.
2019-01-26

  Judas Ekholm VIP
Det här gör ONT på riktigt!


"Ni är de stigmatiserade som
slåss för att ta hissen
till ytan"


Sååå, snyggt!
2019-01-26

  Poeten Salvador VIP
Aktiv paus
2019-01-26

  Öknens Ros VIP
Utanförskapets krassa verklighet.
2019-01-26
  > Nästa text
< Föregående

Viksten
Viksten VIP