Det är mitten utav juni 1982 och Pär slutar sitt jobb på fritidshemmet. Han har blivit vän med barnen, så det känns lite sorgligt att lämna dom. Men han lovar att komma och hälsa på. Varje natt så drömmer han om morden han begick för några veckor sen, då han var psykotisk. Han vaknar kallsvettig och kräks. Han skulle så gärna berätta för någon, det går inte, men han har ju berättat för sin vän Kenneth. Det har stått i tidningarna om morden, och det var en notis på Rapport. Borde han gå till polisen och berätta? Nej, han vill inte sitta inspärrad under så lång tid. Psykologen han träffar en gång i veckan ser på Pär att han har det jobbigt med något. Pär hänvisar till sin pappas suicid i maj. Han har börjat sniffa thinner igen för att döva oron och ångesten. Det kommer att bli en lång sommar, han vet inte vad han ska göra. Det är kväll och det ringer på dörren. Det är hans flickvän Lena som kommer med en flaska whiskey. Dom sitter på Pärs rum och dricker och lyssnar på musik, pink floyd, piper at the gates of dawn. Mamma har gått till jobbet så de drar på musiken högt och dansar. Kombinationen thinner och alkohol gör Pär manisk och lite gränspsykotisk. Han hör sig själv berätta för Lena om morden han begick. Lena undrar först om han hittar på, om han har blivit sjuk. Ja, säger han, jag bara fantiserar. Du har väl inte börjat sniffa thinner igen frågar Lena. Litegrand säjer Pär. Men läkaren har ju varnat dig, du måste sluta! Ja ja... svarar han. Pär kysser henne, och dom klär utav sig och ligger med varandra. Det går samtidigt för dom. Underbart ljuvligt. Dom har varit tillsammans i två år nu. 
Vid 22-tiden ringer det på dörren. Det är en blodig Kenneth som står utanför. Vad har hänt?! Jag har åkit på spö utav kött-Peter uppe vid fritidsgården. Varför då? Nej han bara kände för det sa han. Kenneth blöder ur munnen och har fått två tänder utslagna. Den där jävla Peter, säjer Pär. Nu har han gått över gränsen, jag ska ta itu med honom. Akta dig, han är en jävel på att slåss, varnar Lena. Ja men det är jag också, säjer Pär. Mina föräldrar kommer att bli tokiga, säjer Kenneth, kan jag sova över här, jag ringer dom och säjer att vi ska ha en videokväll. OK, vi har hyrt en till verkligehetsbaserad demon-rulle. Här ta whiskey och skölj munnen med, du måste till tandläkare i morgon. Nu ligger kött-Peter risigt till, oj vad stryk jag ska ge honom. Var försiktig Pär, du kan få hela hans gäng på dig, säjer Kenneth. Ja ja, men man slår inte min bäste vän utan att det får följder. Brutala följder.
På kvällen dagen efter så ställer sig Pär i trapphuset där kött-Peter bor och väntar på honom. Efter en timme vid 22-tiden så kommer han. Den första smällen träffar klockrent på Peters haka och han stupar, står på knä och kvider, och då kommer en spark rakt i solar plexus, och en spark till på käften. Peter segnar ihop medvetslös. Pär är kraftigt manisk och gränspsykosen slår över i psykos, en psykisk blackout.
Att strypa Peter tar några minuter, och sen ligger han där död. Pär kvicknar till och ser med fasa på vad han har gjort. Han har mördat igen. Cykelturen hem går på 5 minuter, och han ställer sig i duschen. Bara ingen har sett honom, och han måste på något vis skaffa sig ett alibi. Kenneth kommer att förstå vad han har gjort.
Hur ska han få honom att hålla tyst? Pär tar 3 stycken propavan och två insomningstabletter och går och lägger sig. Han befinner sig i en vaken mardröm. Han funderar allvarligt på att överlämna sig till polisen. Det här kan ju hända igen.
Den natten drömmer han om att han är jagad utav de tre killar som han har mördat, samt jagad av polisen. Han vaknar klarvaken med en strålande ångest och stirrar några minuter upp i taket. Gud, mamma... Vad ska jag göra?
Vid 10-tiden så ringer Kenneth på dörren, och är stirrig och uppjagad. kött-Peter har blivit mördad! Va, vad säger du, när då och utav vem? Jag tänkte på en gång att det  
var du som gjorde det, säjer Kenneth. Jag...? Nej, jag har varit hemma och skrivit igårkväll... Nej, jag kan inte ljuga för dig Kenneth. Jag fick en psykos igen och dödade honom. Kenneth kommer in och rusar på toaletten och kräks. Dom sätter sig på altanen och Pär häller upp varsin stor whiskey åt dom. Kan du hålla tyst om detta, undrar Pär. Jag vet inte, jag är liksom indragen i dina draman nu, jag vet inte. Nej, jag kan inte ange dig, du är min bäste vän. Men det får bara inte hända igen. Dom är döda Pär, döda! Polisen kommer med stor sannolikhet söka upp mig, säger Pär. Först fick du stryk, och kvällen efter så mördar någon Peter. Hur många i trakterna vågar ge sig på honom? Ett fåtal personer. Jag tränar kampsport, och är väldigt vältränad. Hur ska jag kunna hålla färgen inför polisen? Kan du ge mig alibi för igår kväll, undrar Pär. Men jag var ju hemma hos Thomas, svarar Kenneth. Det ringer på dörren och det är Lena som står som en staty med stirrande ögon. Vad har du gjort Pär!? Vadå... dödat Peter? Det var inte jag, jag var hemma och skrev och tittade på TV. Ljuga har du aldrig varit bra på, säjer Lena, säg bara vad som har hänt, jag kommer inte att skvallra för någon, var du psykotisk igen? Pär medger det och erkänner mordet. De två mördade grabbarna i Henrikslund, var det du också?
Pär nickar... och skäms, fast han inte har något att skämmas för, han var extremt psykiskt sjuk båda gångerna. Hur ska du förhindra att det här händer igen? Genom att inte ge mig in i bråk, och inte befinna mig ensam med mina fiender. Lena kräks på toaletten. Pär håller om henne, och så dricker dom whiskey. Men vi måste vara tysta, för mamma sover där uppe. Kan du lova oss på heder och samvete att du inte försätter dig i lägen där det är risk att det händer igen, frågar Kenneth. Ja jag lovar på heder och samvete, svarar Pär. Pär är uppspeedad, och stjäl ett par stesolid av mamma, och går in till den stora stenen i skogen och sniffar thinner. Hjärtat bultar i kroppen på honom. Han tycker så jävla synd om dom mördade killarna, och deras nära och kära. Han börjar gråta den stora gråten, den som inte vill ta slut. Lena kommer och sätter sig bredvid honom. Han lägger sitt huvud i hennes knä och hulkar. Lugn, det ska bli bra tröstar Lena honom, allting ska bli så bra.
Jag borde naturligtvis ange honom till polisen, tänkte Lena. Kom, din mamma har lagat mat, köttbullar med hemmagjord lingonsylt, säjer Lena. Pär kände att han ville dö, nu ikväll. Ställa sig på tågspåret, så var mardrömmen slut. Lena läste hans tankar och sa att självmord inte är någon bra utväg. Jag älskar dig, det vet du. Du hade noll kontakt med verkligheten när du dödade dessa killar, så du ska inte skuldbelägga dig själv. Egentligen borde du gå till polisen och ange dig. Men då kan ditt liv vara slut, du kommer att få byta namn och hemort, plus naturligvis fängelse eller rättspsyk, på någon högsäkerhetsanstalt. Vill du det? Nej, svarar Pär, absolut inte, men detta får inte hända igen. Du måste lägga av med att sniffa, och inga andra droger, och ta det väldigt måttligt med alkohol. Plus sköta din sömn och inte göra dig ovän med någon. Men om någon eller några ger sig på mig, som i Henrikslund? Spring därifrån bara, det är ingen som hinner ifatt dig, du med din toppfysik. 
De gick hem till Pär och åt middag. Hans mamma såg begrundande på sin yngste son och såg att allt inte stod rätt till. Vad är det, undrade hon. Nej, det är inget, bara pappas självmord, jag har tänkt på det idag. Hur mår du, frågade han henne. Jag tänker också på pappa, det gör ont, svarade hon. Jag har bestämt att vi ska flytta till en mindre lägenhet,en trea, snett över gatan. Jag har inte råd att bo här. Min sjuksköterskelön räcker inte. Det är OK säger Pär, om ett par år så kanske jag flyttar hemifrån. Då sitter jag här som singel och bedagad änka, säjer mamma Edith. Du kan träffa en riktig kärlek. Du är snygg och attraktiv, trevlig och sexig, säjer Lena.
Tack snälla du, säjer mamma. Nu blir det hallon och blåbär med glass. Vill ni ha kaffe? Nej, det är för sent, säger Pär och Lena. Vi ska se en feelgood-film ikväll. Någon har mördat en kille i Oxberga igårkväll, säjer mamma. Vad fruktansvärt! Våldet eskalerar i samhället. Det var en störd och mycket bråkig kille som dog, säjer Lena, men visst är det fruktansvärt. Pär sitter och hungrar efter alkohol eller sniffa thinner. Han känner sig för jävlig till mods. Vad är det, undrar mamma. Nej jag är så trött bara, sov dåligt inatt och hade mardrömmar, och kräktes. Jag lägger mig en stund innan filmen. Lena la sig bredvid honom och smekte hans huvud och bröst.
Sen drack de varsin whiskey och tittade på filmen Hair. Love, peace and understanding! Det var bättre förr, ni skulle ha varit med då, sa mamma. Sex, drugs and rocknroll kontrade Pär. Han och Lena sov tillsammans den natten i hans 90-säng. Pär hade mardrömmar om de döda killarna, och kräktes mitt i natten. Sen låg dom sked. De kände en så stark ömhet för varandra, och skulle klara sig igenom denna kris också. Senare samma natt så vaknade Pär och var psykotisk. Han spände tvättlinor över hela lägenheten och hängde upp torra kläder. Mamma och Lena fick en chock på morgonen. Pär var försvunnen. Han satt uppe i ett träd i skogen och härmade en tupp, naken. Sen sprang han genom Oxberga, och polisen kom och tog honom, och samma procedur som för några veckor sen, arresten och sen BUP. 
Pär trodde på fullt allvar att han var först en tupp och sen en gök. Västergök är bästergök sa han till personalen som gav honom antipsykotisk medicin och kraftigt med lugnande. Skötaren Elin, hans favorit, satt hos honom och talade lugnande. 
Södergök är dödergök, sa Pär, och Elin höll med honom. Sakta avtog psykosen och kom till sans. Var är jag frågade han. Du är på BUP, du har varit psykotisk igen, men nu blir det bra. Har jag gjort något dumt, frågade han. Nej, det är ingen fara, sa Elin. 
Mamma satt hemma och snortade kokain och storgrät. Hon hade sex med en läkare på hennes jobb, i utbyte mot kokain, amfetamin och LSD. Edith hade knarkat som ung, och detta var det första återfallet sen 6 år tillbaka, 1976. Hon klädde av sig alla kläderna och dansade och lyssnade på Pink Floyds platta Meddle, och åkallade sin döde man Sixten och sin döde son Jonas, i hopp om att vara medial. Sen tog hon LSD på en sockerbit och var borta i en annan verklighet hela den kvällen och natten.
Pär vaknade mitt i natten och skrek: mamma!! En skötare talade med honom lugnande och försäkrade att hans mamma hade det bra. Men Pär visste att han och mamma Edith hade haft telepatisk kontakt förut. Han fick en lugnande tablett och somnade om. Han drömde om sin pappa och brorsan Jonas. De spelade fotboll och alla mådde bra. Mamma kom flygandes i ett rymdskepp och kom ut klädd som en ängel. Livet var glädje och harmoni, frid och lycka.