Hon, människan, pratar

lite allvar med sig själv

men värjer sig till och från

medan hjärtat slår hårt 

I avståndet talar orden ett 

nytt språk, orden stämmer 

inte men det är för mycket 

att begära just i denna stund

 Hon känner att förnuftet 

 nu förstår att berättelsen 

 inte är den saga hon trodde

 Hon plågas av insikten

 Hon tar modet i ena handen

 och förnuftet i den andra och 

 låter känslan gråta klart

 Det tar sin stund 

  En stund...