Månndä
sa farfar

och stapplade bort
till chiffonjén

i översta lådan
låg det alltid en påse

Kungen av Danmark

bröstkårrameller
sa farfar

först bjöd han oss

sen stoppade han själv
in en i munnen

vassegoa
vi neg och tackade

varje gång vi blev
godissugna

om det så var sommar
eller vinter

plockade vi en bukett
blommor

levande eller döda

vad som helst
dög åt vår farfar

vi fick alltid karameller
av honom

hårda
rödbruna

med den där
speciella smaken

som på ett särskilt sätt

hörde ihop
med vår farfar

Månndä

ett fint sätt att bli
hågkommen på