Idag känner jag mig inte psykiskt sjuk och allmänt förstörd.
Min inre källa flödar. Gud flödar. Kärlek och sanning strömmar. Jag känner hopp och glädje, trots att jag fortfarande sitter på mitt rum på rättspsykiatriska kliniken. Ingen dödslängtan, men jag känner en viss tröst i att döden faktiskt existerar. Döden gör livet värdefullt. Jag längtar efter att älska människor, och att finna min livspartner och själssyster. Jag vet att hon finns därute. Kärleken kan vara magisk. Hunger är vi ingenting annat.