Pojken liten som en docka

platt och tanig som en sticka

hängd på väggen som en klocka 

nästan så han hördes ticka

Ansiktet var emaljerat

munnen liten, söt och rund

när han skulle konsumera

blev han levande en stund 

Pojken bet i bröstets vårta

när hans mamma skulle amma 

nästan så man kunde gråta

men det gjorde väl detsamma 

Han fick  ris och blod att dricka

sedan härmade han jinglar

kanske hänger denna sticka 

ännu på sin krok och vinglar

*

Pojken tog sen ny gestalt

som var större, tusenfalt

mörkbrunt hår och mörkblå tröja

fast hans tal verkade dröja

Pojken var en riktig jätte

men han gled så lätt ur sätet

mamman klängde på hans rygg

kände sig så lekfullt trygg

Pojken blev visst rädd för leken

ramlade på knä och skrek men

mamman ville leka mera

kramarna blev ännu flera

Pojken var nog något solskygg

han behövde starka solskydd

när han skulle åka bil

till sin morfar många mil

Mamman fick ta sats och köra

det var nåt som måste göras