gräv ned din värdighet med kärleken
fastnar i tider då vi skrattade åt brotten vi begick
inatt får de minnena rädda mitt lilla samvete
saknar bittert skratten när jag inatt vandrar själv
och känner hjälplösheten i ensamhetens grepp
fastnar i den genuina kärleken jag fått uppleva
inatt får de minnena värma mitt iskalla hjärta
missbrukar närheten för det alla säger är sant;
kärlek är en drog och abstinensen är värre än allt
fastnar hos kriminella män och stadens kranar
inatt får deras soffa och deras sällskap bli mitt hem
njuter av deras respekt och deras pojkiga åtrå
för inte ens de klarar den stress jag söker mig in i
fastnar i droger, stress och sorg och vill förbli
inatt trycker jag i mig piller för att sluta känna mer
tomheten kommer få mig att mörda någon snart
för jag är så tom att jag inte känner någon längre