En del människor, umgänge med dem, skiljer sig
på det viset. Att själva varandet med dem, själva
närvaron av dem är som en sådan närmast väl

underbar upplevelse. Medan samtal med samma
människa kan vara så olika, inom ramen för minuter
hit eller dit. Som vore de otroligt tankspridda och

som 'på annat håll', efter bara en helt liten stund.
I de rent personliga drömmarnas värld, som en själv
bara kan göra korta besök i. Där det annars råder

ett tillstånd av evigt drömmeri. Ens samtal kräver
också därför tålamod och energi, ibland så en själv
verkligen tycker sig förstå en annan människas

plötsliga utbrott. Ibland blir ett samtal med annan
som att söka tala med ett litet barn. Eller som att
behöva säga allting två gånger. Stundom det känns

som om en måste dra ut de som hårt inne sittande
svaren 'med tång'. Som vore de av den mer spjärnande
typen. Apropå det, tänk om en skulle få en tid nu snart.

Något av det bästa som finns är att gå till tandläkaren.
Förut tog det emot såväl i hjärtat som i ekonomin.
Det är ett tag sedan nu. Plötsligt, då en väl bestämt

sig för att en smula omfördela sina resurser, ser en
nästan fram emot ett besök av den högst personliga
sorten. Fortfarande förekommer det att en del delar

av personligheten gärna hittar på små ursäkter för att
'stanna hemma' eller 'ha andra ärenden'. Men det är
lätt överkomna hinder som övertygelsen om ett mera

uppskjutande kan stå en något mera dyrt. Sedan finns
ju njutningsmedlet 'det personliga uppträdandet' på
platsen. Personliga ljud och gester, vilka produceras

enkelt på plats vid erforderliga tillfällen. Som när det
uppstår hål, små som stora i matintaget eller vad det
gäller den rent ekonomiska sidan självaste av saken.