så länge jag låter skuggorna jaga mig
stannar jag kvar i min kokong
och andas den enda kärlek jag känner

det rivs allt för många murar i själslabyrinten
medan frustrationens eko mullrar i bakgrunden
då rädslan att inte få tillbaka det förlorade

jag är här min vän,
på samma plats du lämnade mig
med samma längtan som då

låt världen förgöra sig själv
eldarna brinna ned
och låt oss strö askan över
det som ständigt förvillar våra tankar

även om livet avslutas
kommer hjärtat alltid slå
om du orkar lyssna

skuggorna kommer
och då vet jag precis
hur jag kommer slå tillbaka