Madame September med sitt paraply
som skydd mot solen likaväl som skuren,
hon virvlar runt, av nordanvinden buren
och vilar se´n en stund i parkens sly.

Madame September är en nyckfull kvinna,
som än går sorgklädd än har glädjens dräkt.
Av himlens svärta blir hon hastigt släckt,
bäst hon i lövens bladguld börjat brinna.

Madame September, sommarns sista trånad,
ett skört momentum före vinterns kram.
Hon för sig stundom som en nobel dam

men också som ett våp med flärden lånad.
Madame September dansar runt i parken
med klänningsfållen frasande mot marken.