En gång i tiden var ledstjärnan att var man och kvinna skulle göra rätt för sig, man tog personligt ansvar för sig själv och sitt liv efter förmåga innan man krävde eller bad andra om hjälp. Vi slogs för vad som var rätt och vi stiftade lagar baserade på moral och etik, inte för personlig vinning. Vi ville utrota fattigdom, inte fattiga. Vi unnade varandra framgång, inspirerades av framsteg till skillnad mot idag när missunnsamheten och tvivlet frodas.

Vår egen heder bjöd oss att ställa upp för andra men inte utan att förvänta oss respekt och att man återgäldade engagemanget utefter individuella möjligheter.
Vi gjorde framsteg utan att förhäva oss, var artiga, anpassade levnadsstandarden efter plånboken. Höll kunskap och bildning högt, respekterade erfarenhet och vår egen historia, vår egen bakgrund.

Vi etablerade företag som revolutionerade marknader, utmärkte Sverige internationellt och skapade långsiktig sysselsättning för massorna. Vi hyllade innovatörerna, vi var stolta över nationens företag, nationens företagare då vi visste vad dessa tillförde landet. Samtidigt respekterade vi också människor som arbetade med händerna, kunskap oavsett form förtjänade ett erkännande.

Vår självinsikt var stark, vi definierade oss ej genom vilka vi röstade på, vi följde våra egna övertygelser, förstod behovet av dialog och kompromiss men utan att ge avkall på fakta till förmån för grundlösa åsikter, kanske sprunget ur vår bildning, vår skola som präglades av kunskapskrav, ordning och reda.

När vi åkte hemifrån så låste vi förvisso kanske huset men bekanta visste var nyckeln låg, många tog överhuvudtaget aldrig ur bilnyckeln och trots det så fick man ha sina saker ifred. Ställde du en cykel någonstans så stod den kvar där.

Vår vardag fungerade utan behov av detaljreglering, människor kunde måla huset i en ny färg utan att behöva be sin kommun om tillstånd. Vi respekterade och tolererade andra människors vilja och åsikter även om de ej överensstämde med våra egna, vi litade på varandra och vi kunde lita på varandra.

Stat, landsting och kommun fanns till för medborgarna till skillnad mot idag när medborgarna verkar finnas till för stat, landsting och kommun.

Av medborgarna tagna skattemedel behandlades med ödmjukhet och respekt, man var försiktig med andras pengar.

Något har hänt, vi kan bättre…